Som om det inte vore tillräckligt

Ja. får mig inte hem som sagt.
Orkar inte dra hela historien men som sagt är det näst intill omöjligt, och alldeles för krångligt, för att boka om hela skiten.
Istället bjöd jag mig själv på fest som tröst, efter den sista och slutgiltiga föreställningen ikväll.
Vilken gick bra för övrigt. Jag ägde. Mitt självförtroende utåt börjar likna brorsans. Hmmff.


Ikväll hamnade jag på en klubb där de knappt ville släppa in mig för att de hade problem med min attityd.
Vad händer i våra länder? Jag hade inte med mig mitt lägg, och jag svarade klart och tydligt och ASBRA på alla hennes frågor; och sen har hon mage att klaga på min attityd. Hallå- jag sa det till och med till henne- det måste vara nått med mina ögonbryn. (?!) Jag ska fan ALDRIG MER höja dem medan jag pratar till någon.



Krogen som ställe var det trashigaste jag sett.
Tänker er en gammal lagerlokal med klotter, lågt tak och massa betongpelare, och vitt fult toalettkakel till väggar.
Som om jag skulle ha hamnat mitt i en SAW-film. Det enda som saknades var blodet.










Nu ska jag somna och KANSKE se fram emot en veckas lov i Munchen. 
Det kan faktiskt bli bra det med.
Kategori: