Påsk...

...lov. En fin gåva från gud och Skellefteå är som vanligt inskränkt och jävligt. Om jag aldrig tappat bort något på krogen i Munchen så verkar hjärnans status vara en helt annan här. I seem to tappa bort hela mitt liv och receptionisten på Stadshotellet är numera min bästis och jag tror hon ser upp till mig.
Ett förvirrat tillstånd av trivsel. Vädret sprutar D-vitamin (?) på mitt ansikte och gör helgens festrester mindre kännbara. Rätt eller fel? Måste man leva livet i svart/vitt? Renfällen kliar i ryggen men jag somnar bakom svarta RayBans. Mörkläggningen fungerar om möjligt som en sköld against my omvärld som endera vill;
- krossa mitt huvud med något slags vapen
- döda mig långsamt genom att sticka vassa knivar i mitt redan rådande diskbråckstillstånd.


Jag älskar min familj.
Jag älskar mina vänner.
Jag älskar denna natur.
Jag älskar livet.
Även om inte alla älskar mig
men det gör ingenting.
Ett hjärta faller ändå alltid isär av sin egen kritik.
Kategori: